Hej! Vi har skapat ett nytt hem åt de senaste nöjesnyheterna på TV3Play.se istället.

Vi ses där!

Vem låter dig sätta dig i ett plan och dö?

Vem låter dig sätta dig i ett plan och dö?

KRISTIAN TÄLJEBLAD Idag har jag läst om den hemska flygkraschen i alperna som jag vet inte undgått någon vid det här laget. Man säger att man är mer säker i ett flygplan uppe i luften än vad man är hemma i sitt egna hem, om man ser till antalet olyckor som sker enligt den statistik som finns. Men hur än jag försöker tillgodogöra mig den informationen, så är det en jäkligt klen tröst för alla de 150 människor som omkom i och med kraschen. Jag känner mig oerhört förbryllad, ledsen och förundrad. Både över “Andreas Lubitz”, massmördaren och hans motiv, men även över lågprisbolaget Germanwings. 

För mig är det uppenbart att lågprisbolag bedriver en sämre verksamhet. Det är självklart att man kan ta ett lägre pris om man har sämre tjänster och sämre rutiner. Det finns inte en ekvation i värden som kan motbevisa det. Effektivisering hjälper bara till en viss utsträckning, och trots att jag vet att alla flygbolag har samma grundkrav för att få vara verksamma, så är det absolut uppenbart för mig att man någonstans brister i sin personalpolitik om man tillåter en psykiskt störd människa bära ansvar över 150 personer, 10000 meter ovanför havet. Ja, jag beskyller Germanwings för det som har hänt. Det är deras förbannande plikt att se till att man har välmående personal och att man vet vem man skickar upp som pilot. Jag blir så jäkla irriterad när jag ser presskonferenser hållas där uppklädda VD:ar sitter och pratar som om det var en oundviklig beklagelse. Det här är för mig en uppväckelse när det gäller lågprisflyg och en förstärkan av min teori om att företag gör vad som helst för att tjäna pengar.

Och slutligen så har vi Andreas Lubitz, 27. En man som jag inte håller mer ansvarig än flygbolaget, egentligen. Jag ställer mig alltid frågan om en psykisk person verkligen kan hållas ansvarig för att hen är psykiskt sjuk. Ingen av oss kommer förmodligen någonsin kunna veta hur det är att vara honom och hur han ser på världen. Jag har under mitt tidigare liv haft en extremt oförlåtlig inställning till människor som Andreas, och jag vill inte att det låter som att jag tar honom i försvar nu men... Hur mycket vi än hatar på honom, och hur mycket jag än sitter och stirrar på texter om hans vansinniga citat till sin flickvän, mystiska bakgrund och vidriga mördarplaner, så får vi aldrig händelsen ogjord.

För mig har det här varit en dag där jag lägger mina skämt åt sidan. En dag vars egentliga syfte är att bidra med stämning och lekfullhet. Det är dock ett jävligt billigt pris som jag är villig att betala för att hedra de människor som dog ombord på flyget. Människor, vars livssyften inte heller stämnde överens med det fasansfulla ödet som inträffade.

Du kommer att älska det här!

Senaste
 Ad
 Ad