Hej! Vi har skapat ett nytt hem åt de senaste nöjesnyheterna på TV3Play.se istället.

Vi ses där!

Varför är Sveriges Mästerkock bra egentligen?

Varför är Sveriges Mästerkock bra egentligen?

Ett program som länge, länge överraskat mig är Sveriges Mästerkock. Jag minns när jag för några år sedan satt och tittade på repriser av Hell’s Kitchen bara för att jag av någon anledning drogs till det. Jag gillar liksom stämningen och härligheten kring matlagningsprogram. Alla sköna synkar, alla vackra och ovackra maträtter, den vassa kritiken från juryn och de upplyftande hyllningarna. 

Leif Mannerström. Det finns något så oerhört mysigt och hemlighetsfullt med honom. Så fort jag ser hans skäggbeprydda ansikte så börjar jag alltid smile. Kanske kan det vara så att jag känner igen den där lilla ”full-i-fan”-attytyden hos mig själv, eller att jag en gång såg honom vara lika mysig på Bromma Airport som han är på TV. 

Sen har vi Markus Aujalay. En riktigt skön, surkuse som påminner något så ofantligt om Magnus Uggla till utseendet. Jag vet inte om han medvetet är så otrevlig och vass i munnen som han är mot deltagarna i programmet, eller om det bara är teater. I vilket fall bjöd han till ordentligt med show, när han ställde sig och lagade mat tillsammans med deltagarna i kvällens avsnitt.

Till sist har vi kvinnan som avrundar dundertrion: ”Mischa Billing”, som med ”årets näsa 2000”, sätter den kvinnliga juryprägeln på programmet. En ny jury som inte verkar vara det minsta osäker på sin roll och verkar heller inte spara på krutet när det gäller att kommentera deltagarnas prestationer.

Alla misslyckade rätter, alla lyckade rätter. Alla härliga kommenter, roliga inslag, oväntade tårar, euforiska reaktioner, djärva tävlingar och gastkramande slutsekunder. Som för övrigt alltid verkar avgöra utgången för våra duktiga, svenska kockar. Visst är det härligt att titta på?

Visst är det ändå lite underligt att folk tittar på det? Det är underligt att de faktorer som kan få oss tittare att överhuvudtaget förstå den storhet, finess eller talang som utspelar sig i programmet, inte är i närheten inom räckhåll för oss. 

Jag har faktiskt alltid undrat varför vi tycker att dessa matlagningsshower är så fantastiskt bra när vi inte kan känna varken smak eller lukt? Kanske är det för att de personer jag beskrev ovan, tillsammans med de castade deltagarna, tar oss igenom programmet med deras härliga personligheter. Eller är det pga. den välbearbetade produktionen som gör att vi inte ser maten som huvudfokus i programmet? 

Oavsett varför vi dras till dessa program, och i synnerhet Sveriges Mästerkock, så kan jag aldrig sluta fundera över en sak - skulle det gå att göra ett program av idol om vi inte kunde höra deras röster? Jag tror inte det! 

i denna artikel:

Du kommer att älska det här!

Senaste
 Ad
 Ad